På besök vid ambassaden för ett av världens största länder, i inledningen av ett nytt projekt.

Goda relationer och lösningar byggs genom möten och samtal, inte genom debatt eller exkludering. Du kommer att få ta del av dessa samtal och reportage under hösten och framåt. . . . .

Fotbolls-VM. Damerna får en större del av intäkterna än herrarna.

Nyheten om att Frankrikes herrar fick 38 miljoner dollar för VM-segern i Ryssland, medan damerna fick 4 miljoner dollar för VM- segern i Frankrike har väckt en het debatt.

Den totala prissumman för ”Women`s World Cup” i Frankrike var 30 miljoner dollar jämfört med 440 miljoner dollar för herrarna i ”World Cup in Qatar” 2022. Det kan vid första anblicken, för ett ekonomiskt otränat öga ses som ”orättvist”.

Men för att kunna göra en korrekt jämförelse av prispengarna behövs det naturligtvis först tittas på vilka intäkter de båda turneringarna drar in. Det är intäkterna som är helt avgörande för hur mycket prispengar som kan delas ut.

”Women`s World Cup” i Vancouver 2015, drog in ca 73 miljoner dollar, av vilka spelarna fick 13 procent.  Men`s World Cup” i Sydafrika 2010 drog in ca 4 miljarder dollar, av vilka 9 procent gick till de deltagande lagen. 

”The Men`s World Cup” i Ryssland genererade över 6 miljarder dollar, av vilka lagen fick dela på 400 miljoner dollar, mindre än 7 % av intäkterna.

”The Women`s World Cup” förväntas dra in 131 miljoner dollar för hela fyra-års-perioden 2019-22 och dela ut 30 miljoner dollar till de deltagande lagen, vilket motsvara nästan 23 procent. *

Läs min artikel i Expressen om fotbollslönerna:

https://www.expressen.se/debatt/vill-ni-stotta-damfotbollen-kop-ett-sasongskort/

* Källa Forbes:

https://www.forbes.com/sites/mikeozanian/2019/03/07/world-cup-soccer-pay-disparity-between-men-and-women-is-justified/?fbclid=IwAR2L6wLs58prXvj9CpZCw1PwjhNoeFtd4CNPPFJPSoCFwncNrlG7FwA0fds#4ee19ddf6da4

KUHNS TEORI: POLITISK KAOS-FAS LEDER TILL PARADIGMSKIFTE

Klicka här för att läsa min artikel på ledarsidorna.se


Det har efter valet gått tre månader, och efter lika många sonderingar är det ännu inte något självklart politiskt block som styr vårt land. Det råder knappast någon tvekan om att det politiska landskapet håller på att målas om i Sverige, liksom runt om i övriga världen. Den ”kaos-fas” vi just nu befinner oss i skulle kunna förstås utifrån vetenskapshistorikern Thomas Kuhns berömda teori om paradigmskifte. Teorin kan även erbjuda en viss prognos över vad vi har att vänta.

Kanske nådde det nuvarande politiska paradigmet sin kulmen2014 då Reinfeldt talade till folket om att ”öppna era hjärtan!” I ett slagförändrades den politiska debatten från att ha handlat om välfärd till att handla om migration. Reinfeldt yttrade, som respekterad statsminister och därmed tung auktoritet, att vi inte skulle ha råd med så mycket annat än migration under en lång tid framöver. Därmed satte han normen och agendan för vad som skulle uppfattas som rätt och fel i den kommande politiska debatten. Dessa ord blev nu ett axiom för paradigmet och kunde även ses som ett bokslut över de två Reinfeldt-regeringarna.

Normer kan dock påverka människors beteende och därmed samhällsutvecklingen, endast om de flesta bekräftar normen. Inom socialpsykologin finns fenomenet ”Informative social influence” vilket innebär att människor följer auktoritetsfigurers åsikter och beteende för att de tror att auktoriteten sitter inne med den rätta kunskapen. Det kan för många vara betydligt mer bekvämt att följa redan färdiga sociala scheman än att söka efter fakta och sedan forma sina egna åsikter.  

 Att agera i enlighet med rådande ordning och bekräfta paradigmets axiom kan även vara överlevnadsstrategier för individen, vilka kan beskrivas med fenomenet ”normativt socialt inflytande”. Det innebär att vi ger vårt stöd till de normer och värderingar som gör oss accepterade av andra. Därmed undviker vi också att bli bortstötta.

Att bekräfta ordningen i det rådande paradigmet eller att lyda en auktoritetsfigur är per se varken bra eller dåligt. Utan viss form av lydnad eller konformitet i samhället skulle kaos uppstå. Ett modernt och ”högt utvecklat” samhälle är uppbyggt på att folket agerar i enlighet med lagar och normer. Vi har i Sverige sedan barnsben lärt oss att lyda lärare, föräldrar och andra auktoriteter. Vi har lärt oss att stå i kö och att komma i tid. Om vi sa något avvikande som barn blev vi oftast tillrättavisade och uppmanade att anpassa oss till den rådande ordningen. 

Ett paradigm stöter till slut på anomalier som inte låter sig lösas med rådande politik

Ett paradigm och dess ordning stöter dock till slut på problem som inte låter sig lösas inom ramen för de antaganden som råder inom paradigmet. Överfört till den nutida situationen kan uppkomna problem inte lösas genom att fortsätta med den inställning och politik som förts hittills. Denna typ av problem kallar Kuhn ”anomalier”, medan svenska politiker har valt att tala om”utmaningar”. I det nuvarande paradigmet har det dykt upp anomalier såsom kostnader för migrationen, identitetspolitiska förvirringar, islamism, terrorism, klanstrukturer och hedersrelaterat våld.

De som först påtalade dessa anomalier blev inte sällan betraktade som obekväma dissidenter. Eftersom det enligt forskningen ibland bara krävs en enda dissident för att bryta konformiteten hos en population, är det viktigt att dissidenterna blir nedtystade eller i alla fall förklarade som mindre vetande.  De kan bli kallade populister, konspirationsteoretiker eller andra epitet – och även bli utstötta för att statuera exempel på vad som händer när ordningen i paradigmet ifrågasätts. Anomalierna kan därmed temporärt skjutas åt sidan och negligeras – men efter hand, när de blir alltför påtagliga är de till slut omöjliga att bortse från.

Efter kaos-fasen väl inletts, finns ingen återvändo – paradigmets öde är beseglat.

Ledande politiker blir därmed tvungna att koncentrera sig på de oundvikliga anomalierna. Några av dessa är av sådan karaktär att de inte går att lösa inom ramen för paradigmets grundläggande antaganden. När politiker och debattörer inser detta hamnar paradigmet i kris. Den rådande ordningen i paradigmet börjar då ifrågasättas, eftersom den inte längre kan förklara och komma till rätta med centrala företeelser i samhället. I det här läget uppstår en kamp mellan dem som vill bryta sig ur paradigmet och dem som vill bevara det. På detta stadium är dock enligt Kuhn paradigmets öde redan beseglat. Det kommer att överges, vilket sker genom en revolution.

I detta skede finns inte längre ett rådande paradigm och politiken befinner sig i ett kaotiskt läge där olika möjliga paradigm tävlar om att bli det nya dominerande. Det är här vi står idag utan ny svensk regering och med en allians i spillror. Får vi tro Kuhns teorier bör ett paradigmskifte vara i sikte.

Att en sådan vändpunkt skulle kunna innebära obehagligheter är inte helt osannolikt. Det kostar på att leva alltför länge i blindo och ignorera växande anomalier. Vi kan se vad som har börjat ske i Frankrike nu, med de ”gula västarna”. När ”vanligt folk” börjar känna av konsekvenserna av förd politik, växer en opposition mot rådande ordning och det letas efter nya auktoriteter att följa, som tar folkets oro för anomalierna på allvar.

”Kaos-fasen” kan bli mindre dramatisk i Sverige, men vem vet vad vi har att vänta när ”kampen om de begränsade resurserna” hårdnar. Att en vändpunkt kan innebära en brytning med höger-vänster-skalan har vi redan sett tecken på. Kanske krävs det att ett par partier ska åka ur riksdagen vid det extraval som tycks komma allt närmare, för att skiftet ska inledas och därmed ta oss in i ett nytt politiskt paradigm.

Erika Ohlsson

Opponering på en av de MSB-finansierade genusforsknings-studierna

ledarsidor opposition

Bakgrund

Under den senaste tiden när stora bränder härjat och härjar i Sverige har tydliga brister i det svenska brandförsvaret aktualiserats. Bristerna har resulterat i att enorma mängder skog helt i onödan har brunnit upp och att vi istället har fått kalla in kostsam hjälp ifrån andra länder. Kostnadsbesparingar har varit motivet till nedrustningen av brandförsvaret – samtidigt som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har lagt stora summor på forskningsanslag till ett antal studier kring genus.

MSB har uppenbarligen prioriterat att fördela 26 miljoner av myndighetens begränsade resurser på dessa genus-studier i stället för inköp av till exempel adekvat utrustning för brandbekämpning. Vad har vi då fått för våra skattepengar i form av dessa studier? Nedan följer en översiktlig genomgång och analys av en av de aktuella genusstudierna – ”Genus, risk och sårbarhet”. Analysen som följer fokuserar på metod, urval, validitet, resultat och nytta.

Sammanfattning

Författaren av rapporten, genusforskaren Mathias Ericson* har som enskild forskare fått möjlighet att skriva fram ett problemområde och föreslå en forskningsinriktning. Den studie han sökte och fick medel för bygger vidare på Ericsons tidigare forskning om betydelsen av maskulinitetsnormer inom organisationer som hantera risker, med ett specifikt fokus på räddningstjänst och brandmannayrket.

”Rapporten beskriver hur ett genusperspektiv kan bidra till kunskap om hur begreppen risk och sårbarhet används inom krisberedskap. Studien undersöker hur genusbaserade normer och maktordningar befästs i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser, men även hur genusordningar utmanas och perspektiven kan breddas på vad som är en kris, vem som agerar och vad som är skyddsvärt”

Metod

Studien är utförd med kvalitativ metod – genom observation och intervjuer.

Kvalitativ metod innebär insamling av data genom att man söker kunskap och förståelse främst genom observationer och intervjuer – till skillnad från kvantitativ metod som är insamling av siffermässig data eller kvantifiering av data till siffror. Resultatet av en kvalitativ studie är beroende av forskarens tolkningar av insamlad data och därmed dennes objektivitet eller subjektivitet.

En kvalitativ studies resultat är som sagt beroende av forskarens tolkningar av datainsamlingen. En persons tolkning kan sällan vara helt objektiv men kan vara mer eller mindre subjektiv. Ericson som i det här fallet är tolkaren, skriver följande om sig själv: ”I min forskning har jag med utgångspunkt i feministisk teori, kritisk maskulinitetsteori och kultursociologiska perspektiv intresserat mig för räddningstjänst, risk och krishantering.”* Här får vi alltså lite information om vilka glasögon som är på vid observationerna, intervjuerna och tolkningen av insamlad data.

Urval och validitet

Urvalsförfarandet av undersökningsdeltagarna till intervjuerna gick till på följande vis:

”När jag bett om en intervju har jag förklarat att jag haft ett särskilt fokus på genus, vilket lett till att jag främst fått kontakt med personer som var intresserade av vad ett sådant perspektiv skulle kunna tillföra. Jag har intervjuat 13 personer som arbetade med krisberedskapsfrågor inom kommun, länsstyrelsen eller MSB”. De som intervjuats var mellan 30-50 år. Två män och 11 kvinnor”

Urvalet av undersökningsdeltagare har därmed i det här fallet skett genom ett så kallat tillgänglighets–urval, vilket kraftigt kan begränsa validiteten. Handplockade urval bör alltid eftersträvas där så är möjligt.**

Urvalet i en kvalitativ undersökning ska vara representativ för populationen. Populationen antas i det här fallet vara – alla de individer som arbetar med krisberedningsfrågor inom kommun och länsstyrelse och MSB. Av dessa har alltså bara personer som redan tycker att det är viktigt med ett genusperspektiv anmält sig – tretton personer totalt, varav elva kvinnor och två män. Undersökningsdeltagarna kan därmed knappast anses som representativa för populationen.

Även könsfördelningen på undersökningsdeltagarna kan vara en bakomliggande faktor som påverkar resultatet i studien. Att det är 85% kvinnor och 15% män som deltagit i studien kan anses något paradoxalt – då Ericsons hela utgångspunkt för studien grundar sig på antagandet att det råder brist på jämlikhet mellan män och kvinnors representation i utarbetandet av risk och sårbarhetsanalyser.

Resultat

Genom hela rapporten och inte minst i resultatdelen förekommer påståenden som helt saknar uppbackning i form fakta och referenser till förslagsvis, naturvetenskap eller psykologi, vilka utgör vetenskapliga grundstenar i studerandet av människan och dess beteende. I stället görs olika påståenden med stöd av slagord eller genus-värdeord och fraser som är internt skapade inom genus-sfären, såsom – ”maktordningar”, ”genusordningar” och ”kritisk maskulinitetsforskning”. Dessa ord och fraser utgör intern-fakta och interna sanningar som sedan refereras till i cirklar inom genusforsknings-grenen.

Efter att med en utgångspunkt i feministisk teori, kritisk maskulinitetsteori och kultursociologiska perspektiv ha observerat en verksamhet och intervjuat elva kvinnor och två män, som valde att bli intervjuade i studien för att de tycker att det är viktigt med ett genusperspektiv i verksamheten – har Ericson kommit fram till följande resultat:

”Sammantaget visar studien att genusordningar behöver knytas till verksamhet och till vilka former av kompetenser som ger status inom detta fält. Kopplingen mellan genus, risk och sårbarhet är tydlig i vilka former av professioner som engageras och får inflytande. Fältet orienteras mot professioner som är starkt färgade av maskulina normer, så som militärer, poliser och räddningstjänst.

En av studiens övergripande slutsatser är att genusperspektiv inte ska ses som något som läggs till eller ska tillföras, utan bidraget är istället att lyfta fram att genusordningar utmanas och synliggörs i det arbete som redan pågår. Studien kan förhoppningsvis sätta ord på igenkännbara spänningar och mekanismer.”

Samhällets resurser är begränsade och frågan är – om ca 8 miljoner kronor*** av våra skattepengar ska användas till att en genusforskare ska befästa sina pseudovetenskapliga teorier, i en studie med tveksam validitet och ett resultat vars nytta för myndigheten starkt kan ifrågasättas.

Klicka här om du vill läsa hela artikeln om MSB på Ledasidorna.se

Referenser

Författaren: https://www.gu.se/omuniversitetet/personal?userId=xermat *

Rapporten: https://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/28491.pdf

Langemar, P. (2008). Kvalitativ forskningsmetod i psykologi – att låta en värld öppna sig. Stockholm: Liber **

Hassmén, P. (1999). Att författa en vetenskaplig rapport. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

Har sökt information från MSB om den exakta storleken på anslaget denna studie beviljades men har ännu inte fått något svar. Summan 8 miljoner är baserad på vad liknande genus-projekt har fått i anslag. ***

Min opponering på en av de MSB-finanasierade genusforsknings-studierna

Klicka på bilden med text i för att komma till Ledarsidorna.se och läsa min ”opponering” i artikelform på en av de Genusforsknings-studier som MSB finansierat. Opponeringen kommer längre ner efter en text av Johan Westerholm med bakgrundsfakta kring MSB.

opponering ledarisdorna

 

 

 

 

Hatet mot Durmaz – tecken på en kokande polariseringsgryta

durmaz bild

VM-matchen mot Tyskland i lördags gick inte som vi i Sverige hade hoppats. Vid tillfällen som detta utses ofta en syndabock. I det här fallet hamnade syndabocks-lotten på Jimmy Durmaz. Efter att ha dragit på sig en frispark som resulterade i mål för Tyskland, har Durmaz fått kommentarer på social media som är helt vedervärdiga.

Attackerna med anspelningar på spelarens ursprung – som inte har någon som helst relevans i sammanhanget kan vara mer eller mindre medvetna reaktioner och frustration mot en del växande problem vi ser i samhället. Både om kommentarerna är ”fake” eller inte, är det ett tecken på en polarisering.

Sverige har haft en relativ homogen befolkning men som på senare år har förändrats i dyningarna av de stora migrant- och flyktingströmmarna. Det innebär en hel del utmaningar att få människor från olika kulturer att leva tillsammans i harmoni. Det finns problem som har uppkommit i denna kulturkrock vilket har skapat en ”vi och dem”- mentalitet. Samhället polariseras och människor delas in i grupper som till exempel ”invandrare” och ”svenskar” – trots att vi bor i samma land.

Förutom frustration över samhällsproblem – vad får människor att bete sig helt okontrollerat och oförskämt mot andra människor över nätet, som de förmodligen inte skulle bete sig mot varandra i interpersonella möten. En förklaring inom psykologin för detta ohämmade (”disinhibited”) beteende går under namnet ”deindividuation” eller deinidividualisering på svenska. Deindividualisering innebär i korthet att – människor kan tappa sin känsla av individuellt ansvar bakom skärmen eller när man agerar i grupp.

Studier har kommit fram till att anonymitet till ”outsiders” är nyckelfaktorn till deindividualisering.* Internet utgör en relativt ny, utmärkt plattform för anonymisering därför att på internet möts människor inte i person utan blir anonyma för varandra bakom sin skärm. Det kan kännas som att skriva skällsord till en maskin eller dator i stället för till en levande, kännande människa. En del tappar greppet om att personer bakom användarnamnen faktiskt är individer, med känslor, behov och människovärde.

Resultatet ser vi som nu på social media, och annars även i övrig media där tonen och språket mellan och till människor kan ta sig till avskyvärda nivåer av verbala oförskämdheter.

En förutsättning för deindividualisering är som sagt att det finns grupper som på något sätt skiljer ifrån varandra i till exempel etnicitet, religion eller åsikter.

En naturlig del i polariseringen är att det bildas olika grupper och konstellationer, dit människor med samma åsikter söker sig. När individer med snarlika åsikter går samman i grupper där alla i stort sett delar samma uppfattning, tenderar den redan till exempel konservativauppfattningen att stärkas och bli ännu mer konservativ. Denna princip kallas Grupp-polarisering.**

Det är en liten klick människor som förstör i samhället och därmed för ”sin egen” grupp. De med invandrar-bakgrund som bränner bilar, förstör för den skötsamma majoriteten invandrare som till exempel jobbar med att bygga de bilar som blir uppbrända. De som skriver rasistiska kommentarer på nätet förstör för de som försöker föra en konstruktiv debatt kring migrationspolitiken.

Frustration över samhällsproblem kan vara en förklaring till varför vissa verbalt eller fysiskt attackerar människor med annan bakgrund än en själv – men är aldrig en ursäkt. Det krävs ansträngningar från alla håll för att ett samhälle ska vara trivsamt. Politiker stiftar lagar och lägger grunden för hur bra vårt samhälle fungerar och bär därmed ett tungt ansvar för hur det ser ut i Sverige. Men i sista änden är det varje individs skyldighet och ansvar, oavsett bakgrund att bete oss civiliserat och korrekt mot varandra – både över nätet och i det personliga mötet.

 

Referenser:

*Festinger, L., Pepitone, A., &Newcomb, T. (1952). Some consequences of deindividuation in a group. Journal of Abnormal Psychology, 47, 382-389.

*Postmes, T., & Spears, R. (1998). Deindividuation and antinormative behaviour: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 123, 238-259.

**Moscovici, S., & Zavalloni, M. (1969). The group as a polarizer of attitudes. Journal of Personality and Social Psychology, 12, 124-135.

 

 

 

Din tystnad – Islamisternas effektivaste vapen

hotbild sverige

 

Bli inte rädd, bli arg!

Bli inte rädd, bli ledsen!

Bli inte rädd, ställ dig upp och ge motstånd!

Var inte rädd för terrorister, bli arg på, protestera och agera mot dess allierade mitt i bland oss som ständigt låter det ske. I ett samhälle där förståndet, modet och realismen styr behövs väldigt få materiella vapen, militärer och säkerhetspoliser.

Varje du som låter dina skattepengar finansiera trossamfund som bereder grogrund för för denna radikalisering och extremism utan att protestera, är medskyldig.

Varje du som låter journalister ursäkta, hitta undanflykter och försvara vad som faktiskt är orsaken bakom alla dessa terrorist-dåd utan att protestera, är medskyldig.

Varje du som låter politiker ha obefintliga kontroller på vilka som strömmar in och befinner sig i Sverige och Europa utan att protestera, är medskyldig.

Varje du som låter ledande politiker sätta oss svenskar och de riktiga flyktingar som söker skydd här i fara med sin förkastliga politik och svaga  ledarskap utan att protestera, är medskyldig.

Varje du som är rektor, kommunalråd, kommunchef eller sitter på annan ledande position i samhällets tjänst och undlåter dig att agera och säga ifrån när folk inte rättar sig efter svenska regler, lagar och demokratiska grundsyn, är medskyldig.

ÄR DET BARA VAD ”ALLA ANDRA” GÖR SOM RÄKNAS?

VEM ÄR I SÅ FALL DESSA ”ALLA ANDRA”?

DET FINNS INGA ”ALLA ANDRA”, DET FINNS BARA ALLA DU OCH JAG.

DET ÄR FAKTISKT VAD VARJE DU OCH JAG GÖR OCH SÄGER SOM RÄKNAS OCH GÖR SKILLNAD.

Så gör ditt val; ska du sitta tyst och låta ondskan segra ELLER ska du stå upp emot, protestera och göra allt DU kan för att besegra den.